Det blir bara bättre
Utanför fönstret skiner solen och den klarblå himlen ramar in sommarens lummiga grönska. Värmen har äntligen kommit och i hela landet sprids nu doften av grillad flintastek och sololja. Svensk sommar när den är som bäst.
Själv sitter jag på X2000 mot Göteborg och susar fram i 200 knyck, samtidigt som jag surfar trådlöst på min laptop med en sushi i knät. Bredvid mig har jag en digital systemkamera och på bordet ligger det en iPhone. Jag kan fota brunstiga älgar genom fönstret och ladda upp på nätet minuten efteråt. Jag kan boka biobiljetter i Malmö samtidigt som jag kollar saldot på pensionssparandet via Internetbanken. Jag kan t.o.m. sitta på muggen och läsa DN i mobilen till de ljuva tonerna av Pearl Jam i mp3-spelaren.
En sak är säker: Livet är ett riktigt coolt ställe.
En annan sak som jag känner mig ganska säker på är att det inte var bättre förr. Det jag gör just nu var inte möjligt för fem år sedan. Faktum är att Internet inte ens var påtänkt när jag förra millenniet tog mina första staplande steg på arbetsmarknaden. Idag är det en självklarhet. Att världen förändras är vi alla överens om, men frågan är i vilken riktning?
För något år sedan såg jag en intressant föreläsare som inför riksdagen redogjorde för vår välfärds historiska utveckling. Summan var att vi har det bättre nu än förr och att vi med största sannolikhet kommer att ha det bättre i framtiden än vi har idag. Vård, skola, personlig ekonomi, arbetsmarknad, you name it. Men det var ju i och för sig baserat på statistik, och det vet man ju hur det fungerar.
Det är ju bl.a. statistik som ligger till grunden för mycket av den politiska debatten inför valet. Det är riktigt spännande att höra hur alla partier utifrån samma statistiska underlag kan komma fram till helt olika slutsatser. Och ofta handlar det inte så mycket om vem som ska göra vad, utan vem som är skyldig till att det ser ut som det gör. För det var minsann bättre förr. En kollega på en tidigare arbetsplats sa en gång med glimten i ögat, att här är vi inte intresserade av vad som ha hänt, utan vems fel det är. Det kan nog lätt bli så om det var bättre förr. För om det blir sämre imorgon, vems fel är det då?
Hursomhelst så är jag en dag som denna innerligt tacksam. Tacksam för att jag bor i världens bästa land och att jag bara genom att vara född här, har det bättre än 97% av resten av världens befolkning. Tacksam för att jag är frisk (astma, dåliga knän och lätt övervikt ligger inom felmarginalen) och får uppleva ännu ett 60-årskalas med min familj (nej, det är inte jag som fyller) i sommar. Jag passar också på och vara tacksam för vattenmelon, denna aldrig sinande källa av livsglädje.
Nu när vi närmar oss Göteborg med en knapp halvtimmes försening så känns det riktigt bra. Och enligt statistiken så kommer det bara att bli bättre.
