Några snabbt ihopskrivna tankar kring detta:

1. Energitjuvar och deppon i din omgivning, omvänd och hantera det. Se det som din livsuppgift att vad än surOlle säger möta det med, ”jag tror inte jag förstår, utveckla”. Få surpuppor kan denna konst för de tänker inte så långt. Skadeglädjen i att se en surpuppa bli desillusionerad är fantastisk. Gör oväntade saker som får deras världsbild att gå i sönder. Låt dem säga upp sig om de inte tål glada miner.

2. Är det pennalister och psykopater som behöver professionell hjälp; säg upp dem eller dig själv.

3. Omvänd en arbetskollega i taget. Helst chefen som har lite mandat och förhoppningsvis förstår att en kreativ miljö kräver att man kan se möjligheter ibland.

4. Var en whistleblower. ”Nu sitter vi bara och klagar. Skall vi inte göra något istället.”

5. Hyr in Tomas Dahlin för en inspirerande kickoff i ert nya gemensamma tänk.

6. Hitta balansen i givandet och tagandet. Vissa ger dig andra tar, vissa gör både och.

Jag tror också att en förutsättning för att göra bra val i sina relationer är att man, som du säger, vet hur man faktiskt fungerar själv relationsmässigt.

Jag tycker absolut att man ska sikta på att vara så lycklig som möjligt på jobbet, och ser ingen konflikt i att samtidigt vara en bra medmänniska. Tvärtom. Om jag nu tillbringar största delen av mitt vakna liv med att jobba, så då ska det banne mig vara kul också. Ju mer kul jag har desto bättre medmänniska blir jag. Det är ju dessutom allmänt känt att vår prestation i stor utsträckning påverkas av hur vi mår. Samtidigt är det väldigt få arbetsplatser som prioriterar (eller ens pratar om) personalens välmående. Hur kan det komma sig?

Vi är livrädda för att välja bort folk (eller egentligen för att folk ska SE att vi väljer bort någon), för ingen vill ju framstå som förmer än någon annan. Ändå är sållandet en naturlig del av våra liv, såväl medvetet som omedvetet. Vi väljer kompisar, lagkamrater, festdeltagare, bandmedlemmar, politiker, anställda, livskamrater etc. Självklart har jag blivit bortvald en massa gånger (och kommer att bli i framtiden), men jag kan inte kräva att folk ska välja mig bara för att det blir synd om mig annars. Om jag nu är den 10:e personen (och ”bortvald”) på arbetsplatsen, så kanske det är dags att se sig om efter en ny arbetsplats (läs: Välja ett nytt umgänge ;).

Du lägger ett stort fokus på ”den som inte blir vald”, men det handlar egentligen inte om att välja bort utan att välja TILL. Ta reda på vad du vill och gör aktiva val som tar dig i rätt riktning. Funkar lika bra på ICA som på jobbet.

Att inte bli vald vid en anställningsintervju är förresten rena barnleken jämfört med att inte bli vald vid uttagningen till lunchrastens fotbollsmatch på mellanstadiet. Hur ska man stävja denna grymhet?

Däremot jobbar jag med människor och där ser jag det inte som livets uppgift att just jag skall vara så lycklig som möjligt. Tycker det är en trevligare attityd att försöka vara en god medmänniska. Jag tycker det ger mig feedback att ge positiv energi också. Din käpphäst positivt tänkande måste väl funka med möten med människor också?

Att välja bort människor tycker jag låter väldigt otrevligt, som att sortera ut sämre varianter. Vill du bli bortvald? Om 9 personer väljer bort den 10 på arbetsplatsen, hur mår då den 10:e? Är det den 10:e människans fel?

Jag har träffat ett flertal elever och kollegor som växt från att inledningsvis i mina ögon vara riktigt jobbiga till att bli en tillgång, och även tvärtemot – trevliga klämkäcka, sociala människor som inte gör ett dyft på arbetet. Min infallsvinkel och hantering av omgivningen är också en del av det hela. Skulle jag som lärare fokusera på det negativa i skolvärlden (tro mig det gnälls rätt rejält från så väl lärare, elever som föräldrar)

Jag är inte dummare än att jag håller med i att det finns arbetsmiljöer som man skall bort ifrån om man inte trivs, men jag vill gärna hänga på det positiva tänkandet och påstå att det funkar på människor också. Inte alltid, det ger jag dig. Idioter och energitjuvar tror jag dock alltid kommer att finnas, det gäller väl bara att hantera dem? Men finns det bara energitjuvar så håller jag med, byt arbetsplats.

Jag tyckte bara det låter lite väl hårt, men jag kanske feltolkar också?

När man pratar om påverkan så brukar det vara ganska lätt att ta till sig att man kan påverka andra genom sitt humör (att de flesta inte gör det ändå är en annan sak). Men att jag kan (och bör) välja ett umgänge som får mig att växa som människa, i största allmänhet eller inom ett specifikt område, känns ofta mer främmande. Ibland uppfattas det t.o.m. som fult att välja vilka man umgås med. Men om vi nu gör det omedvetet varje dag, varför inte göra det medvetet och själva styra effekten?

FACS är riktigt intressant och du kanske har någon bra och enkel handbok (svår teorieksem du vet…) att tipsa om? Under tiden försöker jag pricka in ”The Mentalist” och ”Lie to me” mellan reklamattackerna. :)

Ännu hellre: Försök få människor i din omgivning på samma humör som du själv vill vara (förhoppningsvis glad). På samma sätt som du påverkas av andra får du inte glömma att du själv är den som påverkar…

(jag läser just nu en del om påverkan, intuition, reaktion osv… där nämns bland annat FACS, Facial Action Coding. Blir nog till att plöja även det så småningom… http://en.wikipedia.org/wiki/Facial_Action_Coding_System