Woody Allen lär ha sagt:
”80 percent of success is just showing up”.
Och jag tror han har helt rätt.
Allt börjar med att man är på plats. För allvarligt talat, när man väl är på plats så är resten ganska enkelt.
Har du någonsin känt att det kan vara lite motigt att gå upp på morgonen och påbörja processen med ta sig till jobbet? Eller kanske har du kikat ut genom fönstret på kvällen och sett en barriär av nollgradigt novemberregn mellan dig och cykelturen till gymmet? Eller febrilt letat anledningar för att slippa plocka upp telefonen och ringa det där samtalet som kan komma att förändra ditt liv?
Men när du väl kliver in genom dörrarna på gymmet så är det bara själva träningen kvar, och det är ju en barnlek jämfört med att ta sig dit. Och när personen svarar i andra ändan av telefonen, så flyter samtalet mer eller mindre av sig självt. För om det nu är så att 80% är att dyka upp, så är ju bara att glida de sista 20 procenten ända in i mål.
Sprättlätt.
Men det handlar egentligen inte om att vara på en fysisk plats vid ett specifikt tillfälle. Det handlar om att fatta ett beslut och agera efter det.
Gör du det så har du helt plötsligt en möjlighet att förändra världen till det bättre. En möjlighet som du aldrig får om du inte tar första steget. För det är bara den som köper en lott som kan vinna. Det är bara den som söker jobbet som kan få det. Och det är bara den som vågar ta steget och träffa nya människor, som skapar nya relationer, affärskontakter och själsfränder. Det gäller att dyka upp, att vara där, sätta igång och faktiskt göra något. Annars händer… ingenting.
Ok, så om du gör det du alltid har gjort, får du det du alltid har fått. Och visst, att dyka upp låter ju enkelt och bra, men hur gör man i praktiken då?
För alla som gillar punktlistor kommer här en 60-sekunders snabbguide i konsten att dyka upp:
1. Bestäm dig för vad det är du vill åstadkomma. Det kan t.ex. vara att få en snyggare midja, få fler kunder, träffa din drömkvinna/man, vinna på lotto eller bli bjuden på middag. Stort som smått spelar ingen roll, men det är viktigt att det är ett positivt mål. ”Hitta ett nytt roligt jobb” är alltså mycket bättre än ”Slippa gå till mitt gamla skitjobb”.
2. Gör det kontkret. Skriv ner vad det är du behöver göra för att komma igång. Plocka upp telefonen och slå numret, klä på dig och knalla iväg till träningslokalen, öppna ett konto på Spraydate (alternativt inta en bag-in-box och vingla ner till den lokala nattklubben), eller ta bussen till ICA och lämna in en lottokupong.
3. Gör’t! (Värmländska för ”Just do it!”) Det här är helt avgörande. Du kan planera ihjäl dig, men om du inte faktiskt gör något, så… tja, då blir det inget gjort. Det är här du håvar in dina 80% helt enkelt. Och du, det är inte hälften så svårt som du tror, jag lovar.
4. Gör’t igen! Om du gjort det en gång kan du göra det igen, vilket ju är hela idén. Gör det till en vana. För att nå framgång inom ditt utvalda område måste du fortsätta göra. Det här är så viktigt så jag säger det igen: Fortsätt göra! Att komma igång kräver en hel del energi och engagemang, men det sköna i sammanhanget är att det bara blir bara enklare och enklare ju längre du håller på.
Så om du vill få saker att hända, börja med att dyka upp. Då ligger du redan 80% före de som inte gör det.
Resten är som sagt, ganska enkelt.
Relaterade inlägg:
Precis så är det ju! Och att våga… ta modet till sig och prova för vad är det värsta som kan hända liksom? ;)
Du har rätt igen Tomas! Men detta ska inte blandas ihop med att göret igen så länge så att en fastnar i hjulspåren. Jag menar ex v detta med jobb, jag gjordet i början, jag fortsatte och göret och det var roligt. Men jag såg aldrig signalerna när det spårade ur, att det inte var jag som styrde längre. Och ju djupare hjulspår desto högre kanter ska man över. (Om man inte kan gräva sig under och komma upp lite längre bort förståss!)
Du har också helt rätt Mikael. :)
För att inte fastna i gamla hjulspår (i synnerhet de med höga kanter) så gäller det att bli en mästare på att ta emot feedback. Inte minst från sig själv. Precis som du säger, ju duktigare jag är på att upptäcka signalerna, desto snabbare kan jag göra något åt det. Hur jag mår är en bra indikator på när det kan vara dags göra något annat. Men då gäller det också att jag vågar känna efter.
Det är liksom fint att ”brinna för något”. Personligen tycker jag att uttrycket har något fanatiskt över sig. Jag brinner inte för något men det törs man ju knappt säga. Jag kan tycka att något är väldigt roligt att göra ett tag
men inte brinner jag inte.
Det viktigaste i mitt liv är min son. Det viktigaste är att han har det bra. Därför borde jag ju kunna säga att jag brinner för min son -men det uttrycket skulle jag aldrig välja. För mig skulle det innebära att jag aldrig skulle låta honom vara ifred, att jag skulle kväva honom. Styra och ställa för mycket helt enkelt. (Därför skulle jag naturligtvis heller inte vilja att någon brann för mig.) Jag har heller aldrig hört att någon brinner för en annan människa. Det är visst bara sådant man gör som man kan brinna för. Det är ganska konstigt egentligen, för när allt kommer till kritan så är det ju relationerna som är det viktiga i ens liv.
Jag förstår att jag lägger in för mycket betydelse i ord. Att ”brinna för något” betyder väl för de flesta inte mer än att tycka att något är väldigt roligt att göra ett tag. För mig innebär det att man är fullkomligt uppslukad och jobbar så där passionerat som man bara kan göra ett tag annars brinner man upp, eller går i väggen eller vad det kallas. (Precis som ordet lycklig. Man kan vara lycklig ett tag men inte för jämnan. Nöjd kan man kanske vara för jämnan.) Hursomhelst, det jag tänkte skriva redan från första raden var att eftersom det är fint att brinna för något så kanske man gör det lite för lätt. Man bestämmer sig för någonting och kör på stenhårt utan att riktigt ha känt efter. Precis som det är fint att brinna för något, ha engagemang och en fasligt massa go, Precis lika fult är det att tveka, att vara osäker och lite rädd. Det anses vara svagt. Men det är ju det det innebär att vara människa. Ibland är man stark och ibland svag. Det går inte att undvika. Det behöver inte ens vara så att det växlar, man kan vara både säker och osäker samtidigt. Man kan komma på vad man vill göra -vad man ”brinner för” men man måste väl ändå tveka ibland? När man satsar på något väljer man ju automatiskt bort annat. Måste man inte hela tiden känna en viss osäkerhet?
Du har en riktigt bra poäng här. Minst en.
”Brinna” är ju som du skriver, bara ett ord. Det viktiga är vad innebörden/meningen är för dig. Ordens betydelse är ju aldrig detsamma för alla människor och det är viktigt att vara medveten om.
Att ”brinna” är för mig bl.a. att vara intresserad och engagerad i något. Något som jag anser vara så viktigt att det till stor del återspeglas i vem jag är och vad jag gör. Det jag brinner för behöver inte nödvändigtvis vara något man gör, det kan t.ex vara frågeställningar och förhållningssätt som demokrati, jämställdhet och rättvisa (som naturligtvis betyder olika saker för olika människor).
För mig ligger det inget fanatiskt i att brinna, och inte hänger det heller ihop med att bränna ut sig. I min värld är det större risk att bränna ut sig när man gör något man inte trivs med än tvärtom. Men för att inte hamna i ekorrhjulet måste jag vara bra på att ta emot feedback från mig själv och min omgivning.
Jag håller med om att våra relationer är något av det viktigaste vi har, och jag har inte heller hört någon som brinner för en annan människa. Däremot sådant som människan gör eller står för. Jag tror att våra relationer skiljer sig så fundamentalt från saker vi gör, så att det blir svårt (om inte omöjligt) att jämföra de två.
Lycklig och nöjd är i slutändan bara ord… som beskriver känslor. Men jag tror inte att någon känsla är beständig. Inte ens nöjdheten. Inte synnerhet inte i Sverige. ;)
Osäkerhet och tvekan finns naturligtvis hos alla människor och vissa är bättre på att fokusera på det ena eller andra. Men som det gamla ordspråket säger ”Väntar du för länge med att ta första steget, så kommer du tillbringa livet på ett ben”. Det är naturligt att tveka och känna sig osäker, men ibland behöver jag bestämma mig för att göra något, även om det skrämmer mig.
Det bästa du kan göra är att göra rätt.
Det näst bästa du kan göra är att göra fel.
Det absolut sämsta du kan göra… är ingenting.
Men som sagt, rätt för dig behöver inte vara rätt för mig. ;)