I torsdags var jag på Jobb- och utbildningsmässan på Fyrishov i Uppsala. Anledningen till det var bl.a. att knyta nya kontakter och kolla pulsen på näringslivet i Uppsalatrakten, men också för att Charlie Söderberg (bl.a. känd från Lyxfällan) skulle hålla en föreläsning. Eftersom det bara släpptes ett 60-tal biljetter till föreläsningen och man räknade med 4000 besökare på mässan, så gällde det att vara där tidigt. Men vill man så går det, och strax efter öppningsdags hade jag min biljett.
Efter att ha minglat bland utställarna i en timme var det dags att lyssna på Charlie. Det var en bra föreläsning som naturligtvis handlade mycket om ekonomi, men på ett sätt som gjorde det lätt att ta till sig. Eller som någon sa, vem kunde tro att ekonomi kunde vara både kul och intressant? Han konstaterade bl.a. att väldigt många lever med sk. stressad ekonomi, där man måste få in X antal kronor varje månad för att kunna betala alla skulder man skaffat sig. Den kategorin människor (och enligt Charlie satt många av dem i publiken) mår ofta väldigt dåligt över sin ekonomiska situation, och är också bara ett par misstag och lika många månader från att själva hamna i situation Lyxfällan. Han var också väldigt tydlig med att en lägenhet eller ett hus aldrig är en tillgång, utan en skuld. Det var en och annan som inte gillade det resonemanget, och det förstår jag. För har man pungat ut med 2 miljoner i lånade pengar, så är det ju klart roligare att kalla det för tillgång än skuld.
Charlie har jobbat med ekonomi under lång tid och har bra koll på läget, vilket tydligen är mer än man kan säga om merparten av våra svenska familjer. Han är intressant att lyssna på och håller samma seminarium i flera städer under våren. Så om du är i närheten kan jag rekommendera ett besök.
Mässan arrangerades av Uppsala kommun och arbetsförmedlingen, och de hade lockat dit ett hundratal företag som i sina montrar erbjöd möjligheter till både jobb och utbildning. Med all skit som Arbetsförmedlingen av slentrian får ta i de flesta sammanhang, så kan jag föreställa mig att det ofta måste kännas som om de jobbar i motvind. Men den här gången ska de verkligen ha all cred för en grymt bra arbete. Hela evenemanget kändes proffsigt på alla sätt och jag blev riktigt glad av att se alla människor som med sitt CV i handen minglade bland montrarna och skapade nya kontakter. Stämningen var riktigt bra och det kändes väldigt långt från lågkonjunkturer och tröstläst mediagnäll över en värld i gungning.
Jag tror definitivt att det är sånt här som Arbetsförmedlingen och kommunen ska ägna sig åt. Att skapa bra mötesplatser för företag och människor. Mötesplatser där folk får möjligheten att känna sig som en resurs snarare än en bortglömd siffra i statistiken. Där människor får prata med människor och där fokus ligger på framtidens möjligheter snarare än gårdagens omöjligheter. Jag tycker det är fantastiskt kul att se alla arbetssökande som bara genom att dyka upp på mässan tar ansvar för att förändra sin situation till det bättre. Bra jobbat!
Nu är naturligtvis inte Uppsala ensamma om jobb- och utbildningsmässor, men evenemang av den här typen borde verkligen rulla på kontinuerligt i alla kommuner oavsett storlek. I kommunala sammanhang brukar den automatiska invändningen vara att man inte ha råd. Eller att man inte har tid. Men man får helt enkelt ta sig tid och skaffa pengar, för här pratar vi om en tillställning där alla för en gångs skull verkligen är vinnare.
Så även om jag inte tillhör den primära målgruppen, vill jag ändå framföra ett stort tack till alla som gjorde dagen möjlig. Men så är jag ju också en sucker för engagerade människor som med ett starkt vill i ryggen skapar bra saker.
Ja giller’t!
Relaterade inlägg:
Charlie verkar ha gjort sin hemläxa och läst ”Rich Dad, Poor Dad”. För övrigt en väldigt bra book!
jag håller med där. Både att initiativet med mässan är bra (jag kunde tyvärr ej besöka den), men också i tanken att en lägenhet eller ett hus jag lånat till de facto är en stor skuld, som om man har otur kan bli en mycket tung börda…