För mig handlar livet om att leva här och nu, planera för framtiden och skita i allt historiskt jävelskap som jag ändå inte kan göra något åt. De flesta brukar hålla med om att det är schysst förhållningssätt till livet, men som i så många andra fall kan det vara ganska dramatiska skillnader mellan vad man tycker och vad man faktiskt gör.
Det är lätt att fastna i planerandet av sin egen framtid så att man glömmer bort att det är nu man lever och inte i framtiden. Men för många tenderar livet att bli en transportsträcka till ett högre mål, och att det är först när man når det målet som livet sätter igång på allvar. Det kan t.ex. vara lottovinsten, det perfekta jobbet, den stora kärleken, idrottskarriären, löneförhöjningen, betala av huslånet, andelslägenheten i Spanien eller i allra värsta fall… pensionen.
Livet är fullt av tappade sugar
- Hasse Alfredsson
En kille jag känner sa för några år sedan, att han äntligen började se ljuset. När jag frågade vad han menade sa han, ”jo, nu är det bara 15 år kvar till pensionen”. Kanske läge att byta jobb, vad vet jag?
Det är också lätt att fastna i det förflutna och spendera dagarna vid de förlorade möjligheternas kyrkogård och sörja att det inte blev som man hade tänkt sig. Många lever sitt liv som ett mellanmjölksdoftande resultat av jobbet/fotbollskarriären/kärleken de aldrig fick eller den där livsförändrande resan de aldrig gjorde. Som om livet bara ger dig en enda chans till genuin lycka, och om du missar den så är det kört.
Vilken tur att det inte är så.
I verkligheten, den som utspelar sig här och nu, så ploppar det upp möjligheter mest hela tiden. Men grejen är den, att de har ett bäst-före-datum. Två år gamla möjligheter är värdelösa idag, för det är svårt att göra mål i gårdagens fotbollsmatch. Framtidens möjligheter kan du inte heller göra något med, för de finns faktiskt inte än. Det är med andra ord precis lika svårt att göra mål i morgondagens fotbollsmatch som i gårdagens. Möjligheter funkar bara nu. Och de funkar bara om du gör något. Nu.
Personligen har jag blivit riktigt bra på att inte låta mig tyngas ner av tidigare misslyckanden, missade chanser eller historiska omständigheter. Jag har insett att det är upp till mig att bestämma var på tidsaxeln jag vill leva. Tyvärr har jag fortfarande en förmåga att ibland planera och drömma lite för länge, istället för att sätta bollen i rullning och justera hastighet och riktning efter hand. Men jag jobbar på det. Stenhårt.
Det handlar egentligen bara om att inse att livet inte behöver vara så himla perfekt hela tiden. Att det är ok att misslyckas och att det alltid kommer nya möjligheter. Och framförallt att det bara är en sak som gäller om du vill få något att hända:
Relaterade inlägg:
Mycket bra skrivet av dig. Håller med om allt.
Planera > exekvera > analysera resultat.
”Just do it”. :)