Oavsett vad du vill åstadkomma så underlättar det om din omgivning fattar vad det handlar om. Det finns nämligen gott om folk som inte fattar någonting. Man kan förklara och förklara men de fattar fortfarande inte. De är med andra ord helt dumma i huvudet.
Eller inte.
För många år sedan sa en gammal flickvän till mig vid ett kritiskt skede i vår relation: Det är inte du, det är jag. Det var ingen större tröst just då, men när det kommer till kommunikation så är det faktiskt huvudet på spiken. Om du inte fattar vad jag menar, så är det inte du, det är jag.
De e int lätt att förklar för nån som int begrip
- Ingemar Stenmark
Varje dag kommunicerar vi med massor av människor på olika sätt. Det kan t.ex. vara folk du pratar med på jobbet, ICA, krogen, bensinmacken, Facebook, via mail, brev, telefon eller sms. Du kan också ha en hel del olika roller när du kommunicerar med andra människor, t.ex. som föreläsare, företagare, tränare, kollega, god vän, lagkamrat, kund, granne, syskon, förälder eller sambo. Hur bra relation du har till andra människor hänger till stor del på hur bra du är på att kommunicera. Jag skulle t.o.m. vilja påstå att din kommunikation är den absolut viktigaste framgångsfaktorn i ditt liv, oavsett vad du vill uppnå.
Hur jag lyckas i min kommunikation med andra människor beror på en rad olika faktorer. Något som är helt avgörande är om jag är uppriktigt intresserad av att förstå och bli förstådd, eller om jag egentligen inte bryr mig och bara vill trycka ut en åsikt för att få bocka av punkten ”kommunicerat” i protokollet. Men om vi utgår från att de allra flesta verkligen vill förstå och bli förstådda, så hamnar ändå större delen av ansvaret på den som levererar budskapet.
I de flesta fall så är det här med kommunikation ganska enkelt. Det brukar inte uppstå så mycket missförstånd när jag ska betala på ICA eller uppdatera min status på Facebook. Men ibland kan det vara lite knivigare. T.ex på jobbet. Jag har stött på mängder av människor genom åren som på största allvar tror, att bara för att de har en viss titel, så har de också svart bälte i kommunikation. Och när man tror att man är bra på att kommunicera men inte är det, så blir det inte vackert. Risken för kommunikationskrascher blir enorm.
För mig handlar det om ansvar. Att jag på fullaste allvar tar ansvar för att mottagaren förstår vad jag menar. Fungerar inte sättet jag kommunicerar på , ja då får jag väl byta sätt då. Det är inte du, det är jag. Det kan omöjligt vara tvärtom. Annars skulle ju alla som inte pratar svenska vara dumma i huvudet av den enkla anledningen att de inte förstår vad jag säger. Jaså, du fattar inte vad jag säger? Synd för dig, pucko.
Med risk för att vara övertydlig så säger jag det igen: Det är mitt ansvar att du förstår vad jag menar.
Men om nu ansvaret ligger hos avsändaren, är det inte konstigt att skolorna är fulla av barn med inlärningssvårigheter? Kanske kan det vara så att skolorna egentligen är fulla av lärare med utlärningssvårigheter? Och på alla arbetsplatser där chefen sitter och ojjar sig över att medarbetarna inte fattar vad de ska göra, kan det kanske vara så att det egentligen beror på att chefen har IG i grundläggande kommunikation? Och när flickvännen fullkomligt vägrar förstå mig för sjuttioelfte gången i rad, kanske (men bara kanske)… är det dags att fundera på hos vem det egentliga problemet ligger.
När jag gick på gymnasiet så var jag ganska skoltrött. Jag var egentligen inte trött på själva skolan, men jag var trött på oinspirera(n)de lärare som med trött blick och samma bruna manchesterkavaj gått på autopilot de senaste 30 åren. Inte så rockigt. Men så hade vi Curt. Curt var min fysiklärare. När jag räckte upp handen på fysiklektionen och sa ”ja fatter inte” (vilket inträffade ganska ofta), så bytte Curt blixtsnabbt riktning och förklarade allt på ett helt nytt sätt. När jag fortfarande inte fattade, så drog han det en gång till från en ny vinkel, och helt plötsligt föll saker och ting på plats. Ändå var jag inte ens avlägset intresserad av fysik. Tack Curt, du var fantastisk.
Ingemar Stenmark lär ha sagt ”De e int lätt att förklar för nån som int begrip”. Jag skulle vilja vända på det och istället säga ”De e int lätt att begrip nån som int kan förklar”.
Tar du ansvar för din egen kommunikation eller är du omgiven av dumskallar?
Relaterade inlägg:
Tack för ett superbt och tänkvärt inlägg!
Kul att du gillar det, och tack för att du säger det. :)
Jag vill bara klappa i händerna och busvissla en liten truddelutt. Äntligen är du tillbaka och med en blogg som jag definitivt kommer att följa. Lycka till!
Tack för din entusiasm! Kul att du hittat hit: :)
Huvudet på spiken. Och jag kommer citera det sista du säger! :)
Gört! :)
Hej igen, jag vidaresänder dina kloka inlägg – åt alla håll/Owe
Tack, det är grymt uppskattat. :)
Jag kan i stort hålla med, och det är bra skrivet! Men man bara förklara till en viss punkt, sedan måste mottagaren ha någon form av kunskap och intelligens – referensramar – själv för att kunna vara mottaglig för förklaringen. Hur förklarar du exempelvis för en blindfödd människa hur färger ser ut när han inte har några referensramar? Eller hur förklarar du erfarenhet för ett barn, vidsynthet för en trångsynt? Och hur får man någon som inte vill förstå att förstå?
Hej,
För att förklara för någon som saknar referensramar eller erfarenhet, så kan man till exempel använda sig av metaforer, berättelser, omskrivningar och förenklingar som gör att mottagaren faktiskt kan ta till sig och förstå. Det är bland annat det som skiljer en bra lärare/förälder/chef från en medelmåttig (eller i värsta fall en usel) dito.
När det gäller folk som inte vill förstå så är det lite knepigare. Då handlar det ju inte bara om att vara tydlig, utan också om att lirka sig igenom förutfattade meningar, gamla vanföreställningar och attityder. Det kräver en hel del kunskap och träning, men det är fullt möjligt… om man verkligen vill. Om du vill veta mer så dra ett mail så kan jag tipsa om lite läsning.
/Tomas Xavier