Entreprenörskap.nu – entreprenörskap, företagande och personlig utveckling

Ett litet kul test för att kolla din uppmärksamhet. Det gäller att hålla fokus annars är det lätt att missa något…

Igår läste jag på DN.se att Barbara Ehrenreich har kommit ut med en ny bok, ”Smile or die – How Positiv Thinking Fooled America And The World”. I en värld där den positiva självhjälpshypen verkar ha nått sin topp, börjar det nu höras röster om att det positiva tänkandet får ödesdigra konsekvenser världen över. Att vårt krystade positiva tänkande hindrar oss från att upptäcka och angripa riktiga hot som t.ex. klimathotet och världsekonomins sköra bubbla. Vi borde helt enkelt tänka lite mindre positivt.

I beg to differ.

Problemet är inte att folk tänker positivt, utan att de inte vill ta i saker som på ett eller annat sätt påverkar deras liv negativt. Som t.ex. klimathotet eller börskraschen. Eller kanske att man inte trivs på jobbet, har svårt att betala räkningarna eller saknar en livspartner. Att man lyckats sälja in denna synnerligen effektiva förträngningsmekanism som positivt tänkande, det är en annan femma.

Med det sagt så borde vi tänka mer positivt, men mer konkret och målmedvetet. Det räcker inte att klistra ett leende på läpparna och hosta ur sig ett klämkäckt ”Allt kommer att ordna sig!” så fort man springer in i väggen. Om nu det positiva tänkande har blivit reducerat till ett par luddiga rosa skygglappar, så kan det vara läge att fundera lite över definitionen av ”positivt tänkande” och hur det fungerar? Visst, det låter trevligt men vad innebär det, egentligen?

Om du t.ex. sitter i TV-soffan dygnet runt och tänker att livet kommer bli fantastiskt och att det strax kommer rulla in både kärlek och pengar bara du tänker positivt, så kommer du bli besviken. För det är inte positivt tänkande du ägnar dig åt, det är ren och skär förnekelse av hur din verklighet ser ut och vad du behöver göra för att ta dig dit du vill.

Om vi däremot kan plocka godbitarna ut det positiva tänkandet och gjuta in det i en stärkande attityd, så tror jag vi är på rätt väg. Liten skillnad kan tyckas, men en attityd rymmer mycket mer än bara tänkande. Där hittar vi bl.a. fokus, förhållningssätt och handlingskraft.

Du får det du fokuserar på. Många gör misstaget att fokusera på vad de inte vill: Jag vill inte vara kvar på mitt jobb. Jag vill inte vara singel. Jag vill inte vara överviktig. Jag vill inte ha dåligt med pengar. Din radar ställer in sig på att hitta sådant som matchar ditt fokus, så om du vill ha en positiv förändring i ditt liv så är det positivt fokus som gäller: Jag vill bli statsminister, gifta mig med Angelina Jolie, skaffa rutor på magen och bli äckligt rik. Till att börja med.

Vem bestämmer det? Ibland har vi flow, allt funkar och känns klockrent och ibland är det motgräs och det känns som att hela världen motarbetar oss. Men hur kan min upplevelse (av livet, jobbet, vädret, andra människor…) vara så olika från dag till dag och från situation till situation?  Viktor Frankl, en av överlevarna från koncentrationslägren, sa:  ”Allt kan vi ta ifrån människan. Utom en sak – den yttersta friheten att välja förhållningssätt till det som livet för med sig”. Smart kille den där Victor.

Ingen rök utan pinngnidning! Alla positiva tankar i världen kommer inte att åstadkomma ett smack om du inte får ändan ur vagnen och faktiskt gör något. Det är väldigt få saker som utför sig själva, så lite (eller snarare en hel del) handpåläggning från din sida är inte bara önskvärt, det är helt avgörande. Tyvärr avstår alldeles för många från att förverkliga sina drömmar av rädsla för att misslyckas. Men som en annan klok människa sa:  ”Bara de som vågar misslyckas stort kan lyckas stort”. Och med rätt fokus och ett schysst förhållningssätt kan själva göra-biten bli riktigt roligt. Man skulle t.o.m. kunna kalla det för positivt görande.

En stärkande attityd skapar bra förutsättningar för att förändra världen, oavsett om det handlar om klimathot, världsekonomi, nytt jobb eller en schysst lunchdejt. Att göra allt på en gång kan vara svårt, men att göra lite varje dag är väldigt möjligt. Och med rätt attityd ökar chanserna för att det faktiskt blir något gjort.

Hur mår du idag? Glad? Smågrinig och irriterad? Uppgiven? Eller kanske lyckligt förväntansfull? Om du tar en titt runt omkring dig, hur verkar folk i din närhet må? Sannolikheten är nämligen ganska stor att din sinnesstämning återspeglar din omgivning. För vare sig du gillar det eller inte, så blir du som du umgås.

Vi människor är flockdjur och för att det ska bli lugn och ro i flocken så är det bra om alla beter sig hyfsat likadant. Man kan ju t.ex. inte ha en lycklig stolle som springer runt och skapar oro i en för övrigt homogen grupp av seriöst missnöjda individer. Nej, lika barn leka bäst. Och det handlar inte bara om arbetslivet, det gäller för alla typer av relationer med andra människor. I fotbollslaget, kompisgänget, studiegruppen, bokklubben, föräldragruppen, kommunfullmäktige, familje- och kärleksförhållanden etc. Vi påverkas konstant av andra människors sinnestillstånd och det är helt naturligt. Det fina är att du kan välja hur du vill bli påverkad och av vem.

Det tog ett tag innan jag fattade hur det funkade. Innan jag knäckte koden. Hur kunde jag vara så nedstämd och uppgiven på en arbetsplats där själva jobbet egentligen var klockrent, samtidigt som jag kunde vara på topp och känna mig upprymd över att få skura toaletterna på Vårdcentralen? Skillnaden var naturligtvis människorna jag jobbade med. Eller snarare, deras attityd. På ena stället satt bittra och uppgivna människor som såg hela livet som ett enda stort problem, och på andra stället sprang det runt livsbejakande sköningar med ett leende på läpparna. Man behöver inte vara raketforskare för att räkna ut att det får konsekvenser.

Och egentligen så vet ju alla hur det funkar. Inte nödvändigtvis på ett medvetet plan, men vi känner det. Tydligt. När vi umgås med ”rätt” människor så får vi en livskick, en skön känsla där allt känns enkelt och möjligt med en glädje som sitter i långt efteråt. På samma sätt behövs det inte någon längre stund i ”fel” sällskap innan huvudet hänger och allt känns tungt och deprimerande. Det riktigt tråkiga i sammanhanget är att väldigt många tror att ”det bara är så”. Att man inte kan göra något åt det, som om ditt sinnestillstånd vore någon form av lotteri med ett kilo bryggkaffe i potten. ”Fan, jag fick nitlotten idag igen… suck”.

Men så är det naturligtvis inte, för det går att göra något åt det och du kan göra det redan idag: Umgås mer med människor som är som du vill vara och som gör sådant som du vill göra. Svårare är det inte.

Fikar du med samma människor varje dag för att du verkligen gillar dem och mår bra i deras sällskap, eller är det bara för att du alltid gjort det? Sitter du i styrelsen för att du får en kick av det eller för att ingen annan ville ställa upp? Är du där du är idag för att du valt det och för att du utvecklas som människa, eller har du bara ”blivit kvar”?

Din omgivning kan vara din värsta bromskloss eller din största tillgång. Du väljer.

Sköna människor är verkligen ingen bristvara, det gäller bara att lyfta blicken och våga kliva utanför papplådan. Om du börjar med ett ”Hej”, så kommer resten att ge sig självt.

Idag sitter jag på Sunday Café i Arvika med en kopp te och en chokladboll, och framför mig ligger laptopen uppkopplad via telefonen. Det är en avspänd stämning i lokalen med skön bakgrundsmusik och en blandad kompott av människor. De flesta är här för att ta en fika och umgås med vänner. Själv jobbar jag. Jag har nämligen fördelen att kunna jobba där jag befinner mig. Och det är helt fantastiskt.

Hela idén med att kunna jobba där jag befinner mig börjar med att jag ser jobbet som något jag gör snarare än någonstans jag befinner mig. Genom åren har jag insett att många väljer att hellre se jobbet som en plats än en verksamhet. Man åker till jobbet och man åker hem från jobbet. Det man gör när man är på jobbet (platsen) blir då det man kallar ”att jobba” (verksamhet). I förlängningen skapar det en attityd där man i tyst samförstånd drar slutsatsen, att om man inte är på jobbet (platsen), så jobbar man inte. Vad som är än mer oroväckande, är att folk tenderar att blanda ihop att vara på jobbet med att faktiskt göra något.

Jag har träffat ett antal chefer som i skönt svartvit 1800-talsstil prioriterar att folk är på jobbet framför att de gör jobbet. Ta stämpelklockan t.ex. Den är gjord för att tala om vem som tillbringat hur mycket tid på vilket ställe. Men den säger ingenting om vad man gör. Man mäter tid snarare än resultat, vilket i min värld känns oerhört främmande. För hur kan man vara mer intresserad av hur länge man jobbar än vad man faktiskt gör?

Nu finns det naturligtvis många arbetsuppgifter som är knutna till en viss plats (inom t.ex. vård, butik, restaurang och industri), men det är också en uppsjö av arbetsuppgifter som idag kan utföras från andra sidan jordklotet bara man har en uppkopplad dator och en mobiltelefon. Eller på ett café i Arvika. Eller någon annanstans där du mår bra och får saker gjort.

Som egen företagare blir det väldigt tydligt att det är resultat som gäller. Jag vill hinna göra så mycket som möjligt så bra som möjligt på så kort tid som möjligt. Ju bättre jag är på att omsätta min tid i handling som ger det resultat jag vill ha, desto mer tid får jag över till annat. Var jag befinner mig är helt ointressant. Ett hett tips är att vara på en plats där man mår bra, för då brukar man också få mycket gjort.

Idag kan man läsa på DN.se att SKL (Sveriges kommuner och landsting) vill röra om i lärarnas arbetstid och vart de ska befinna sig under densamma. Det pratas inte om kvalitet och resultat, utan bara tid och plats. Och pengar naturligtvis. Personligen struntar jag i om lärarna tillbringar tre timmar i veckan på annan ort, så länge de gör ett bra jobb. Men jag antar att det är bekvämt och enkelt att mäta timmar och kronor framför luddiga saker som engagemang, kvalitet och resultat. Vad skulle hända om elever och föräldrar skulle få sätta betyg på sina lärare, och detta skulle ligga till grund för lärarens lön? Vad skulle hända om man fokuserade mer på vad lärarna gör för eleverna än antalet timmar de fyller i på kommunens närvaroblankett varje månad? Säkert en hel del. Men så kan man ju naturligtvis inte ha det, för då blir det orättvist för de lärare som inte får så mycket poäng, men det är ändå en lockande tanke.

Eller hur?

För några år sedan läste jag för första gången Theo Häréns bok ”Härarbeta”, som handlar om att arbeta där du gör det bäst. Jag kan varmt rekommendera den som inspirationslitteratur för ett roligare och effektivare arbetsliv (den har dessutom massor av härliga bilder). När du läst den tycker jag du ska slå in den och ge den till din chef och be om ett samtal när han väl har läst den. Om han (för det är fortfarande oftast en han) efter det fortfarande klamrar sig fast vid stämpelklockan, så kan det vara läge att höja blicken och börja kolla in alternativen.

Men nu tycker min chef att det är dags för påtår. Det här med att jobba på café är inte så tokigt.

Woody Allen lär ha sagt:
”80 percent of success is just showing up”.

Och jag tror han har helt rätt.

Allt börjar med att man är på plats. För allvarligt talat, när man väl är på plats så är resten ganska enkelt.

Har du någonsin känt att det kan vara lite motigt att gå upp på morgonen och påbörja processen med ta sig till jobbet? Eller kanske har du kikat ut genom fönstret på kvällen och sett en barriär av nollgradigt novemberregn mellan dig och cykelturen till gymmet? Eller febrilt letat anledningar för att slippa plocka upp telefonen och ringa det där samtalet som kan komma att förändra ditt liv?

Men när du väl kliver in genom dörrarna på gymmet så är det bara själva träningen kvar, och det är ju en barnlek jämfört med att ta sig dit. Och när personen svarar i andra ändan av telefonen, så flyter samtalet mer eller mindre av sig självt. För om det nu är så att 80% är att dyka upp, så är ju bara att glida de sista 20 procenten ända in i mål.

Sprättlätt.

Men det handlar egentligen inte om att vara på en fysisk plats vid ett specifikt tillfälle. Det handlar om att fatta ett beslut och agera efter det.

Gör du det så har du helt plötsligt en möjlighet att förändra världen till det bättre. En möjlighet som du aldrig får om du inte tar första steget. För det är bara den som köper en lott som kan vinna. Det är bara den som söker jobbet som kan få det. Och det är bara den som vågar ta steget och träffa nya människor, som skapar nya relationer, affärskontakter och själsfränder. Det gäller att dyka upp, att vara där, sätta igång och faktiskt göra något. Annars händer… ingenting.

Ok, så om du gör det du alltid har gjort, får du det du alltid har fått. Och visst, att dyka upp låter ju enkelt och bra, men hur gör man i praktiken då?

För alla som gillar punktlistor kommer här en 60-sekunders snabbguide i konsten att dyka upp:

1. Bestäm dig för vad det är du vill åstadkomma. Det kan t.ex. vara att få en snyggare midja, få fler kunder, träffa din drömkvinna/man, vinna på lotto eller bli bjuden på middag. Stort som smått spelar ingen roll, men det är viktigt att det är ett positivt mål. ”Hitta ett nytt roligt jobb” är alltså mycket bättre än ”Slippa gå till mitt gamla skitjobb”.

2. Gör det kontkret. Skriv ner vad det är du behöver göra för att komma igång. Plocka upp telefonen och slå numret, klä på dig och knalla iväg till träningslokalen, öppna ett konto på Spraydate (alternativt inta en bag-in-box och vingla ner till den lokala nattklubben), eller ta bussen till ICA och lämna in en lottokupong.

3. Gör’t! (Värmländska för ”Just do it!”) Det här är helt avgörande. Du kan planera ihjäl dig, men om du inte faktiskt gör något, så… tja, då blir det inget gjort. Det är här du håvar in dina 80% helt enkelt. Och du, det är inte hälften så svårt som du tror, jag lovar.

4. Gör’t igen! Om du gjort det en gång kan du göra det igen, vilket ju är hela idén. Gör det till en vana. För att nå framgång inom ditt utvalda område måste du fortsätta göra. Det här är så viktigt så jag säger det igen: Fortsätt göra! Att komma igång kräver en hel del energi och engagemang, men det sköna i sammanhanget är att det bara blir bara enklare och enklare ju längre du håller på.

Så om du vill få saker att hända, börja med att dyka upp. Då ligger du redan 80% före de som inte gör det.

Resten är som sagt, ganska enkelt.